Höstångest
Fick en höstångestattack igen. Hur kommer det att gå? Så jag får panik. Sen tänker jag: men det är ju inte så farligt. Jag har det mycket lättare än andra.
Visst att jag ska börja plugga i en annan stad, men å andra sidan är "den andra staden" Stockholm som ligger 8 mil bort. Vissa stackare (läs. Mickan) måste ta sitt pick och pack och flytta 80 mil till Bortre Norrland. Andra (läs. brorsan) får flytta till Skåne, vilket i sig är illa nog. Så jag har det rätt bra.
Däremot måste jag reda ut hur man beter sig ordentligt. Nu börjar jag på en ny skola och ska försöka lära känna nytt folk och måste därför åtminstone försöka ge ett lite normalt intryck. Grejen är att jag glömt bort hur man är när man är normal. Ett resultat av för frekvent umgänge med Mikak, tre år på rosendal och min personlighet i allmänhet. För har jag någonsin varit normal? Och ändå har jag klarat mig i livet. BEDRIFT!
Shit, jämför med de senaste inläggen blev det här råseriöst! Jag skriver om oförfalskad glädje över att Buffy går på tv, om hur viktigt en slampperiod är för det framtida äktenskapet och hur många ofräscha stunder jag haft genom åren och plötsligt: ett inlägg om min oro inför framtiden. Djupt.
Usch, jag orkar inte vara djup mer. Nu ska jag sova! Mwa!
Visst att jag ska börja plugga i en annan stad, men å andra sidan är "den andra staden" Stockholm som ligger 8 mil bort. Vissa stackare (läs. Mickan) måste ta sitt pick och pack och flytta 80 mil till Bortre Norrland. Andra (läs. brorsan) får flytta till Skåne, vilket i sig är illa nog. Så jag har det rätt bra.
Däremot måste jag reda ut hur man beter sig ordentligt. Nu börjar jag på en ny skola och ska försöka lära känna nytt folk och måste därför åtminstone försöka ge ett lite normalt intryck. Grejen är att jag glömt bort hur man är när man är normal. Ett resultat av för frekvent umgänge med Mikak, tre år på rosendal och min personlighet i allmänhet. För har jag någonsin varit normal? Och ändå har jag klarat mig i livet. BEDRIFT!
Shit, jämför med de senaste inläggen blev det här råseriöst! Jag skriver om oförfalskad glädje över att Buffy går på tv, om hur viktigt en slampperiod är för det framtida äktenskapet och hur många ofräscha stunder jag haft genom åren och plötsligt: ett inlägg om min oro inför framtiden. Djupt.
Usch, jag orkar inte vara djup mer. Nu ska jag sova! Mwa!
Kommentarer
Trackback
