Upper East

Atlantis, vårt projektarbete, är nog en stad mot undergång. Det är en stad med en million invånare, massa sjukdomar, en utrotningshotat fågelart, ingen möjlighet till vindkraft 3 månader/år, bara en liten flod och det som helst växer där är orkideer. Kul. Och jag har suttit halva dagen och försökt räkna ut hur mycket vatten som kommer att gå åt per år och hur många vattentorn vi i så fall skulle behöva. Pain. Men jag orkar inte engagera mig allt för mycket, jag menar, hur viktigt kan det vara?

Men det känns samtidigt som att jag slösar bort en massa tid som jag skulle kunnat använda till matteplugg. Snart har vi nationella prov. Alltså, det känns gaaaanska bra. Men man vet aldrig. Det slutar alltid med att man får hjärnsläpp och inte längre kan konsten att räkna ut logaritmer och derivatans definition. Illa, men det löser sig alltid... Typ.

Idag har jag massor att göra:
1) Skola
2) Kör
3) Äta i kyrkan
4) Plugga matte
5) Läsa ut min bok
6) Städa mitt rum

Grattis Sarah. Shit, nu måste jag typ koncentrera mig på alla andras städer. Så fantastiskt kul för mig.