Förnekande Fritz är mitt namn
Den här veckan ska fick vi stackars elever ledigt onsdag, torsdag, fredag. Dagar som ansvarsfullt skulle disponeras till ett ansvarsfullt pluggschema så jag fick in alla deriveringsregler om naturliga logaritmer i huvudet, men det blev tyvärr inte RIKTIGT som planerat.
Istället har jag knatat runt och kollat på the Tyra Show, varvat med hundpromenader iförd pappas enorma mjukisbyxor, en skabbig vit t-shirt från 80-talet och en stickad lammullskofta. Jag har inte träffat NÅGON på mina promenader som ser sjaskigare ut än jag gjort dessa två dagar. RESPEKT!
Men i onsdags fick jag i alla fall piffa till mig lite för det var ju 18 på¨BJ och det kan man ju inte missa. Det blev en kväll i sann Sarah-Carro-anda vilket innebär:
1) Alltid bråttom till tåget
2) Alltid bra humör
3) Alltid något oväntat som händer
4) Alltid något spännande sätt att ta sig hem på.
Jag kan ärligt säga att jag ALDRIG lyckats ta mig ner till stationen från mitt hus på så kort tid trots en cider i högsta hugg x) Dock tror jag att min cykel inte blev så glad när jag dunsade ner för den där kantstenen...
Väl framme mötte vi också upp the three Bertz och vad hette dem... Jesper och Calle? Tyvärr tappade vi bort varandra lite senare men jag har för mig att jag och Carro i ett svagt ögonblick dansade med Calle och hans gäng lite senare på kvällen. Eller är det bara inbillning?
Höjdpunkten var i alla fall när Temperature - Sean Paul, Segertåget - Maskinen och Alla som inte dansar är våldtäkts
män - Maskinen, spelades på rad. Jag säger bara OOOOOOOOOOOOOOOOOHHHH-REEEEEEEEEEYYYYYY på det =D
I alla fall, jag hade skitkul och det blev fan inga efterfester utan arlandabussen hem med promenad à la segertåget på vägen hem. Klockrent...
Jag säger bara "hej här kommer segertåget, rullar in som technodromet, tryck på play du sätter på den dansar som på... Äh vi kör igen!" ;) Tack för en skön kväll
