Höstångest
Visst att jag ska börja plugga i en annan stad, men å andra sidan är "den andra staden" Stockholm som ligger 8 mil bort. Vissa stackare (läs. Mickan) måste ta sitt pick och pack och flytta 80 mil till Bortre Norrland. Andra (läs. brorsan) får flytta till Skåne, vilket i sig är illa nog. Så jag har det rätt bra.
Däremot måste jag reda ut hur man beter sig ordentligt. Nu börjar jag på en ny skola och ska försöka lära känna nytt folk och måste därför åtminstone försöka ge ett lite normalt intryck. Grejen är att jag glömt bort hur man är när man är normal. Ett resultat av för frekvent umgänge med Mikak, tre år på rosendal och min personlighet i allmänhet. För har jag någonsin varit normal? Och ändå har jag klarat mig i livet. BEDRIFT!
Shit, jämför med de senaste inläggen blev det här råseriöst! Jag skriver om oförfalskad glädje över att Buffy går på tv, om hur viktigt en slampperiod är för det framtida äktenskapet och hur många ofräscha stunder jag haft genom åren och plötsligt: ett inlägg om min oro inför framtiden. Djupt.
Usch, jag orkar inte vara djup mer. Nu ska jag sova! Mwa!
whuuuuuuuuut???
Det här är INTE jag!
BUFFY the vampire slayer!
Det är tillbaka. Det bästa programmet i världshistorien. Buffy the vampire slayer går nu på tv400. Jag är i extas!
and she lived happily ever after...
"Bland ådirngar över 30 finns en allmänt utbredd uppfattning att dagens 20-åringar är mer sexuellt liberala än vad vi var. Den allt annat än vetenskapligt belagda "sanningen" är att den yngre generationen har fler partners och att sexet är mer avancerat (och gärna avfilmat). Häromdagen kläckte en kvinnlig kollega kring 40 ur sig att det är tråkigt att unga tjejer betedde sig så slampigt. Annat var det på hennes tid.
Jag protesterade vilt mot det idiotiska uttalandet. Ponera att detär så att tjejer äntligen våhaar leva ut på samma sätt som unga, hormonstinna män gjort i årtusenden, då måste väl det vara positivt ur något slags jämställdhetsperspektiv. Och absolut ingenting man ska skuldbelägga.
Dessutom tror jag att alla behöver en lössläppt period i livet för att fungera normalt. Jag menar inte att ni måste åka hem med varenda kille som gett er ett skamligt förslag (det riskerar ju att bli en del...) men om ni är singlar och känner för det, ska inget surt gammalt tantskrälle hålla er tillbaka.
Min lössläppthetsteori har vuxit fram ur några skrämmande exempel. Två av mina kompisar blev i princip lämnade vid altaret. Och båda deras runaway brides hade en gemensamnämnare : de hade - för att uttrycka det lite fint - inte riktigt "levt ut" ordentligt. De hade träffat sina tilltänkta makar redan i tonåren och bortsett från nägra allt annat än minnesvärda "efterfester" i pojkrum hade de inte haft några andra sexpartners.
Så när dagen för bröllopet kröp närmare blev de allt kallare om fötterna. Istället för att glädjas över evig kärlek och en fläskig sten på fingret, kände de hur snarorna långsamt drogs åt. Och slutligen lämnade de.
Det är möjligt att förhållandena var dödsdömda redan från början ändå, men jag inbillar mig att det kunde ha slutat annorlunda om tjejerna fått uppleva en riktig sturm and drang-period. För om man låter de sexuella impulserna härja fritt under några år så mattas de en aning. Och på köpet blir man en aning klokare. För när man vandrar hem på morgonkvisten ett otal gånger och febrilt rotat i minnesbanken efter vad människan man just varit intim med hette, så är det inte fullt lika sensationellt längre. Och med varje pinsamt besök hos gynekologen minskar begäret efter att ha sex med en atletisk grek med tumring och speedos.
Man måste få det ur systemet, helt enkelt. Och det tar sin tid. Därför borde varenda vettig människa kolla upp så att deras livspartner haft en slampperiod. Det är bara nyttigt.
Tänk på det nästa gång du gör en walk of shame. Istället för att stryka runt husväggar med keps och solglasögon, ska du stolt spatsera fram i dina trasiga strumpbyxor och glädjas åt att du just investerat i familjelyckan"
/Hugo Rehnberg, Bubbleroom nr3 2010.
TOLD YA!