Upper East

Jag kan erkänna att när jag var yngre var jag alltid den som var sämst klädd av mina kompisar. På vintern alltså. Jag hade aldrig mössa eller långkalsonger. Vinterkängor var inte min grej och jag hade alltid tunnast jacka. Jag hade aldrig raggsockor och vantar gick jag oftast utan eftersom jag tappade bort dem efter en vecka och jag hade nästan aldrig reflexer eller cykellyse. Men jag har ändrats.

Förut hade jag som sagt aldrig cykellyse och reflexer förutom när jag under en period i åttan cyklade hem från stallet. Då hade jag både reflexväst, benreflexer och framlyse, annars skulle jag nog dött både en och flera gånger eftersom de vägarna inte var upplysta. Fast jag tog av alla reflexer när jag kom in till de upplysta vägarna i "Knivsta centrum". Nu slutade det tyvärr ändå med att jag blev utträngd av en bil och körde rakt ner i diket men det är en annan historia.

Men nu har jag ändrats. Förut såg jag nästan ner på de som hade cykellyse och reflexer när det var mörkt ute. Egentligen är det ju bara positivt men jag hade lite samma inställning som mot folk som cyklar med hjälm; lite töntigt duktiga. Jag var inte sådan. Förutom tills nu.
För nu är jag ett föredöme för cyklister och alla trafikanter. Jag har framlyse, baklyse och reflexer. Jag får nästan en kick av att vara så föredömlig! När jag cyklar på vägarna med mitt framlyse som visar vägen, mitt illröda baklyse och med glimmisen fladdrande i vinden så känner jag mig så duktig och bra. Det är som när man har gjort klart alla läxor eller lämnat in en labbrapport två dagar innan den ska vara inne. Och dessutom så slipper man betala 500 kronor om polisen kommer.